De stora pärlörhängena som varit så populära under 15- och 1600-talen fick så småningom konkurrens. Under senbarocken förändrades nämligen modet. Även denna gång var det kolonialismen som påverkade hur örhängena utformades. Omkring år 1725 importerades nämligen ett större antal diamanter från Brasilien till Europa. Och de blev mycket omtyckta att bära i örhängen. Men också färgade stenar var omryckta. Det var så klart viktigt för aristokratin, d v s de kungliga, att de stenarna verkligen kom till sin rätt. "Less is more" var ingenting de rika eftersträvade på den här tiden!
Den kompakta stilen i örhängen, som varit modernt århundradet innan, ersattes av nya modeller. Då man ville att stenarna skulle gnistra optimalt utvecklades diamantslipningen. Man experimenterade sig fram för att hitta de slipningar som fick stenarna att fånga ljuset optimalt i alla vinklar. Med diamanter kunde effekten också bli större med många mindre stenar än en enda stor pärla. I jakten på ljus i ädelstenarna ville man också att infattningarna skulle störa så lite som möjligt. Fokus hamnade istället på själva stenarna. Att de dinglade och rörde på sig ökade också exponeringen mot ljus och fick dem att glittra mer. Girandoller med flera hängen kom på modet och sådana ser ni på den andra bilden. Man bröt således upp den tidigare kompakta kompositionen och delade nu upp i mindre delar. Genombrutna smycken kom på modet.
Diamanterna gjorde också att vita, genomskinliga stenar blev allmänt eftersökta. Men alla hade förstås inte råd med diamanter. Därför sökte man efter andra lämpliga stenar. Detta ledde till ett uppsving för bergskristall som nu börjades användas i stor omfattning i smycken. Många små stenar infattade i silver är därför typiskt för 1700-talet. Man ville förstås att dessa stenar skulle framhävas optimalt. Då behövdes ljus. Örhängena på den tredje bilden är typiska för 1700-talet. Och stilen fick en revival under tidigt 1900-tal.
Också färgade stenar var uppskattade. Man tog också fram strass av glas som en billigare ersättning till äkta stenar. Aristokratin gjorde ofta kopior av sina dyrare smycken och använde kopiorna när de var ute på resande fot och risken för rån och stöld var större.
Strävandet att få in så mycket ljus som möjligt i smyckena ledde fram till att man utvecklade så kallade rivièresmycken. Dessa utformas så att metallinfattnigarna tar så liten plats som möjligt. istället är det de slipade stenarna som ska utgöra den absoluta merparten av smyckena. Denna typ utvecklades under 1700-talet. Halsbandet på bilden består av slipade diamanter. Det är från Napoleon-tiden, alltså sent 1700-tal till tidigt 1800-tal.
Uppskattar du också 1700-talsstilen i örhängen? Länk till sådana örhängen i butiken hittar du här: https://www.tradera.com/profile/items/4782179/ratt-antikt?q=girandoller
I nästa inlägg fortsätter jag berätta om örhängen. Vill du få aviseringar och mail med blogginläggen? Då ska du prenumerera! Klicka på knappen "testa vårt nyhetsbrev" på förstasidan. Länk dit hittar du här: rattantikt.se
Vill du veta mer om forntidens örhängen och andra smycken? Då ska du ta del av våra föreläsningar! Du köper dem online här på *Rätt Antikt*. Du betalar säkert och tryggt med ditt bankkort via paypal. Och du hör bara av dig till oss om du får några problem. Klicka på länken så kommer du till föreläsningarna. https://www.rattantikt.se/koepvillkorsmyckenashistoria
Comments