Många av oss uppskattar ju den mer eleganta stil som gällde fram till en bit in på 1970-talet. I dag kan man se en och annan yngre person som anammat en mer välvårdad frisyr, make up och klädsel i vintagestil. Härom veckan skrev jag om hertiginnan av Argyll. Eftersom det var så uppskattat av mina läsare tänkte jag därför berätta om en annan skön, skandalomsusad stilikon från det förra seklet; hertiginnan av Windsor. Antagligen är hon betydligt mer känd under den enklare titeln Mrs Simpson. Och så hade hon förmodligen förblivit om det inte varit för att hon vecklade in sig i en affär med kungen av Storbritannien, Edward VIII. Mannen i fråga var av en något märklig karaktär. Och det sägs att Mrs Simpson egentligen inte alls var så intresserad av att gifta sig med honom.
Men när det kom till kärlek var han extremt envis och ville inte släppa den dam han fastnat för. Eftersom hon var frånskild, inte bara en utan två gånger var det omöjligt att förena regentskapet och ett giftermål med henne. Man får komma ihåg att detta var på 1930-talet, en tid då kungliga personer som regel gifte sig med andra kungliga. Åtminstone om de stod tronen nära. Och regenten var också starkt knuten till kyrkan, som var starkt emot skilsmässor. Edward bestämde sig därför till sist för att abdikera. Detta var en helt otänkbart stor skandal på sin tid och pressen rasade. Mrs Simpson pekades ut som den skyldiga synderskan i sammanhanget. Men gifta blev de.
En annan skandal var hur hon och Edward "satsade på fel häst" när de en tid frotterade sig med Adolf Hitler. Beundran för Hitler var betydligt mer vanligt än vad vi i vår tid kan eller vill tro. Självaste blaskan Aftonbladet var Hitlervänlig. Och Hitler nominerades faktiskt till Nobels fredspris av Socialdemokraten och riksdagsmannen Erik Brandt, efter fredsuppgörelsen med Chamberlain. Hur som helst, även negativ publicitet kan vara positiv för ett kändisskap. Och känd blev Wallis Simpson. Inte minst för sin synnerligen eleganta stil.
Wallis garderob var mycket klassisk och sparsmakad. Vill man sätta stilen ska man satsa mest på enfärgat och klassiska skärningar som sitter nära kroppen. Men hon sågs ibland också med lite mer voluminösa plagg som slacks och klockade kjolar. Färger som pasteller och svart var favoriter. Men ibland bar hon också mönstrat. Hon tyckte också om sparsmakade frisyrer, gärna med håret uppsatt tätt intill huvudet. Och hon älskade smycken. Något som både Edward och de stora modehusen kunde förse henne med. Hon var något av en trendsetter när det gäller smycken. Så modehusen ville gärna se henne bära deras kreationer.
Anything goes, så kan man sammanfatta hertiginnans smak. Så länge det är av god kvalitet och formgivning fungerar både plast, strass och syntetiska stenar. Matchande turbaner med olika extravaganta broscher är ett annat säkert kort ur hertiginnans garderob. Hon bara stora broscher med strass eller ädelstenar redan på 30-talet. Så där var hon före sin tid. På 40-talet kan man också se henne bära lite mer lekfulla parurer (smyckeset). På 60-talet kan man se henne med nytänkande bijouterier av plast. På mittenbilden kan ni se ett urval av smycken som kan passa för den som gillar hennes stil. Och där finns både färgstarka smycken och det mer sparsmakade! I veckans länk hittar ni fler smycken som kan passa för den som vill försöka sätta hennes stil. Välkommen!
Comentarios