Svart på vitt brukar de ju heta när någon är väldigt klar och tydlig med det den presenterar. Men i dag tänkte jag istället prata om vitt på vitt, eller white on white. Så brukar nämligen en gammal populär smycketrend kallas. White on white blev på modet i det tidigaste av 1900-talet. Dessförinnan hade det varit högsta mode på 1700-talet. Men i det tidiga 1900-talet fick stilen en ny storhetstid. Då hade nämligen guldsmederna lärt sig att hantera platina, en silverfärgad och förstås dyrbar ädelmetall. Det är en svårarbetad metall, som kräver mycket höga temperaturer. Med platina kunde man i alla fall tillverka stora, genombrutna smycken med betydligt mindre metall i infattningarna. Den mindre mängden metall gjorde att man kunde skapa större smycken, som trots sin storlek var bekväma. De gick nu alltså att tillverka utan att bli allt för tunga. Därför kunde man börja skapa fantastiska och luxuösa diamantsmycken, som stora tiaror, utsvävande hängen och liknande. Platina och diamanter var givetvis för de rika. Men som ni vet brukar ju de rikas mode snabbt kopieras med enklare medel för att tillfredsställa de stora massornas längtan efter lyx. Vit / klar strass på vitmetall blev därför omtyckt även på bijouterismycken. På 1920-talet ebbade modet ut. Men det dröjde inte så länge förrän det var tillbaka igen. Trenden fick en andra våg på 1930-talet, då Hollywoodfilmerna inspirerade modet mer än någonsin. Ljudfilmen hade kommit och att gå på bio blev ännu mer populärt än det varit tidigare. Nu kunde man ju höra stjärnorna tala också! Då filmerna var i svartvitt blev det just vit på vitt som blev modernt. Folk såg ju inte färgerna på vita duken! Stora broscher med vit strass på vit metall blev därför ånyo högsta mode. Vill ni titta närmare på några av dessa godbitar från tiden, så klicka gärna på länken så hittar ni dem där!
Commentaires