Vad har nu en antik grekisk fabel med Viktorianska smycken att göra? Ja, kanske mer än man i förstone kan tro! Det var när jag packade upp broschen som det slog mig. Det var inte bara den otroligt vackra välarbetade ytan som fascinerade. Utan också budskapet under ytan, symboliken, som inspirerade mig att skriva detta blogginlägg. Med blicken i backspegeln kan man faktiskt tycka att vår egen tid är ganska ytlig och handlar mest om pengar och att ha rätt prylar. Det som är inne för tillfället, märkeskläderna eller det rätta stuket på inredningen tycks vara det flertalet strävar efter. I betydligt högre utsträckning än att vara beläst eller bevandrad i litteratur. Jag märker det själv. Etablerade designers smycken säljs oftast snabbt i min butik. Och det är väl gott och väl att människor har känsla för kvalitet. Men under 1800-talet strävade människor också efter något annat. Att vara kulturellt bevandrad var en viktig egenskap. Studenterna läste latin och grekiska. Poeter stod högt i kurs. Att kunna något om antiken var en status. Och det följde med in i det nya seklet. I början av 1900-talet kunde kvinnor uttrycka en önskan om att få vara ädla. Och med det menade de belästa och förkovrade i kunskap. Och det är detta den viktorianska broschen speglar. Motivet från den grekiska fabeln om Räven och storken gav bärarinnan tillfälle att visa inte bara sin smak, utan också sin kunskap. Runt middagsbordet kunde den skänka tillfälle till en diskussion, inte bara om sagan i sig utan också en reflektion om sagans budskap. För det var så man ville använda sina smycken på 1800-talet. De skulle ge bärarinnan en chans att visa inte bara yttre skönhet utan också hennes inre skönhet i form av reflexion, klockhet, kunskap och visdom.
Comments