Vad är det egentligen som är så speciellt med ringen? Är du lika nyfiken på det som jag har varit ska du fortsätta läsa dagens blogginlägg!
Ringen är ovedersägligen ett älskat smycke. Kanske är det fortfarande på modet, men för några år sedan var det i alla fall inne att bära fingrarna fulla med ringar. Detta smycke har också alltid varit lika aktuellt för män som för kvinnor. Till skillnad från halsband, örhängen, tiaror och diadem har den som bär en ring i princip alltid smycket framför sina egna ögon. Bäraren själv kommer ständigt påminnas om dess betydelse och blir lätt en del av den egna identiteten. Detta bidrar säkert mycket till dess popularitet. Men vad är det då mer som gör ringen unik?
Att visa upp en ring på fingret ger ofta bäraren en viss status. Smycken som tiaror och diadem ger bäraren en aura av allmän upphöjdhet. Till skillnad från det här så är ringens budskap, både mer individuellt och specifikt och har så varit under lång tid. Så låt oss gå tillbaka i historien! Fingerringar
( för att vara mer tydlig) har funnits med ända sedan bronsåldern. Under bronsåldern betraktades smycken som förmedlare av andliga krafter. Med jordbrukets ökade betydelse blev dyrkandet av solen fokus för den religiösa kulten. De glänsande metallerna påminde helt enkelt om solens strålar och betraktades därför som bärare av magiska krafter. I det forntida Egypten blev ringen i hög grad ämbetsmannaklassens och tjänstemännens smycke. Att bära en signetring med intaglio, ett inbuktande mönster, blev alltså ett bevis för att man tillhörde den grupp som fattade beslut och bestämde på olika nivåer i samhället. Orsaken var delvis praktisk: med signetringarna förseglade man sigill av vax i olika sammanhang. Med ett mer komplext samhälle uppstod ju en byråkrati. Men signetringen gav också en status till bäraren, som visade att denne var just tjänsteman. Under bronsåldern var människor helt hänvisade till naturens gång. Man kunde inte längre vandra omkring som man gjort under tidigare stenålder utan man hade sitt eget område som måste fungera. Och man var också extremt medveten om denna utsatthet för naturens nycker. Amuletter var livsviktiga för egyptierna. Scarabén är det mest kända exemplet. Och sådana bars också i ringar.
Under antiken hade man till stor del en annan syn på ringen. Romarna tillförde överlag en mer ekonomisk och krass syn på smycken. Även om sigillringarna med intaglio fortfarande användes så fick dessa dela status med andra viktigare ringar. För romarna var nämligen nätverkandet och allianserna det viktigaste sammanhanget att bära ringar i. Och det var oftast den som hade en högre status i makthierarkin som gav ringen till den som stod under. Även om det förstås rörde sig om ett utbyte av beroende, annars skulle man inte ha behövt ge bort en ring. Ringen förmedlade ofta trohet, att man var trogen det utbyte som upprättats. Att man var trogen sin mecenat, härförare, affärspartners och välgörare av olika slag. Till det kom förstås troheten mot familjen och varandras släkter, i giftasringarna och liknande relationer. Två händer som håller i varandra var vanliga i det sista fallet.
Även om den Skandinaviska forntiden skiljer sig en del från kulturerna i söder så speglas förhållandena delvis också i vår egen kultur. Under bronsåldern offrades smycken till gudarna och importringarna från romersk järnålder visar på relationerna i utbytet med makthavare i romarriket.
Kulturen uppstår inte ur ett vacuum och vår egen tid speglar de här förhållanden som ringen en gång uppstod och utvecklades i. Förlovnings- och giftasringen är ett fint exempel. Men också ingengiörsringen, ordensringen, officersringen o s v är exempel på vår tids tecken för olika positioner i samhället. På *Rätt Antikt* säljer vi ringar från olika tider. Är du nyfiken på vårt utbud av ringar, besök gärna vår butik i länken nedan. Välkommen!
Comments