Säg den som inte älskar kamésmycken. De är otroligt omtyckta och är sällan svårsålda. Till och med plastvarianterna från 60-70-talet brukar gå åt som smör i solsken. :-) Och idag tänkte jag berätta lite mer om kaméernas historia. Men först, vad är egentligen en kamé? Jo, det är en sten, korall eller snäckskal i vilken man mejslat fram ett motiv som står ut i relief. Kamén infattas därefter ofta i en ram att bära som brosch eller hänge.
De flesta förknippar helt riktigt kaméer med antiken. De har nämligen varit i omlopp sedan romarrikets dagar. Då var det populärt med porträtt av kejsare och gudar/gudinnor. På den tiden använde man gärna sardonyx som importerades från Indien. Stenens olika färgskikt gjorde att man kunde få motivet i en annan färg än bakgrunden, då gärna vitt mot en färgad bakgrund. Men i lavasten och korall är kamén enfärgad.
När antiken gick över till medeltid blev det på modet med platt dekor, både i smycken och andra konstföremål. Byzantinska mosaiker är ett fint exempel på detta och man lade gärna mosaik även i fibulor och andra smycken. Kaméer föll därför ur modebilden. Under senare delen av medeltiden, på 1200-talet, ser man dock att kaméer kom tillbaka. Då var de istället ofta försedda med religiösa motiv av helgon, Jesus och änglar. Under renässansen kom de klassiska kaméerna tillbaka. Man hade tröttnat på de religiösa motiven och ville återigen se klassiska motiv. För renässansmänniskan symboliserade kaméerna bildning och hög klass. Tyvärr är det väldigt få av renässansens smycken som överlevt i vår tid. Hur tidens smycken såg ut får man därför mest studera via konsten. På den här tiden var det också enbart de allra rikaste och högsta i samhället som kunde bära sådana smycken. Under det sista av 1700-talet vändes detta på ända. Genom den franska revolutionen föddes nya ideal. Stånds- och skråsamhället avskaffades. Borgarklassen fick därmed en helt ny ställning i samhället. Fler kunde därför bära fina smycken. Istället för kristendom och kungamakt vurmade man för den antika demokratin. Man hade ingenting annat att jämföra sin egen tid med. Den klassiska grekiska och romerska konsten kom därför på modet. Kaméerna blev högsta mode. De var inte bara ett sätt att visa upp klassisk bildning och smak utan också lite bakvänt att man var modern och med sin tid. Detta hängde kvar fram till ungefär 1800-talets mitt då kaméerna tappade i popularitet. I nästa inlägg skriver jag mer om 18- och 1900-talens kaméer!
Commentaires