När drottning Viktoria av Storbritannien avled år 1901 hade hon sörjt sin make i fyrtio år. Därmed hade färgen svart blivit högsta mode, även som färg på smycken. Så det var kanske inte så märkligt att vitt nu blev den stora modefärgen. Vita kläder bars ofta och gärna. Men också smycken av silvervit metall blev högsta mode, som jag skrev om i förra inlägget. Därtill utvecklade man också pärlodlingen omkring 1920. Då började man för första gången kunna odla pärlor på ett kommersiellt gångbart sätt. Innan dess var det bara riktigt förmöget folk som kunnat ha pärlor i någon större omfattning. I början av 1900-talet bar kvinnliga aristokrater rader av långa vita pärlhalsband. Detta gav vita pärlor en hög status som många ville efterlikna. Mot bakgrund av det är det kanske inte så konstigt att pärlan faktiskt blev något av ett signum för 1900-talets smycken. Efterfrågan också för konstgjorda pärlor höll i sig under många decennier. Men silver och vitt var inte den enda trenden. Vid sidan om det silvriga och vita blev orientalismen en annan trend.

Under de sista decennierna av 1800-talet och tiden fram till första världskriget upplevde Europa en stark tillväxt och högkonjunktur. Medelklassen växte och så gjorde också konsumtionen. Denna tid kallas allmänt för "la belle epoque", den vackra tiden, fritt översatt. Världshandeln krävde sjöfart och resandet ökade. På så vis nåddes den stora massan av influenser från andra delar av världen, som Japan, Kina och Indien. Vurmande för det exotiska och orientaliska blomstrade som aldrig förr. På den övre bilden ser vi ett halsband från omkring 1910. Det här exemplaret har exklusiva glaspärlor av folierat konstglas, så kallade peacock-eye-pärlor, som numera är eftertraktade samlarobjekt. Den nedre bilden visar en annan typ av konstglas, så kallat pekingglas som var populärt i smycken under 1920-30-tal. Dessa smycken är fina exempel på hur färgglad smyckedesignen kunde vara. De övre halsbandet är långt och smalt och kan ses som föregångare till 1920-talets flappersmycken, med deras fokus på rörelse. 1800-talets chokerhalsband hade gått ur modet. Även om tiden inte var riktigt mogen så accentuerade de här halsbanden en ökad rörlighet för kvinnan. Ännu hade man inte slängt korsetterna, men sportighet hade blivit på modet också för kvinnor.