Brutalismen som är en del av modernismen och som jag skrev om i mitt förra inlägg, slog igenom på 1950- och 60-talen. Men den var förstås inte allenarådande inom modernistisk design på den här tiden.
När det gäller smyckedesign tog det tid innan brutalismen blev populär. Och dess utpräglade karaktär var kanske inte heller någonting för alla. Under 1950-talet lämnar dock den modernistiska designen funktionalismen bakom sig. Man sneglar istället allt mer åt den moderna konsten.
På den översta bilden ser vi 1950-60-talssmycken inspirerade av bildkonsten
Jämfört med funktionalismen kunde man därför unna sig att ta ut svängarna i högre utsträckning. Det syns i de här vackra karneolsmyckena från 1955 (ringen) och 1960 (halsbandet).
Man sneglade också mot det exotiska och etniska. Som jag skrivit om tidigare bannlyste modernismen allt traditionellt och tillbakablickande. Men i den kulturkritik som låg bakom modernismen fanns ändå ett utrymme att inspireras av det etniska. I hänget med paret på bilden längst upp ser vi ett sådant inslag. Och under 1960-talets andra hälft slog kulturkritiken igenom desto större genom hippierörelsen och flowerpower. Och detta påverkade också utformningen av modernistiska smycken. Även den västerländska kultur som föregått modernismen togs upp i designen.
Denna inspiration kan vi se på den nedre bilden. I det här synnerligen läckra halsband från 1960-70-talet har man fångat upp både allmoge och järnålder. Den som vill lära sig mer om smyckenas historia och sådana här historiska influenser i smycken kan ta sig en titt i listan över mina kurser. Det är bara att välja vilken tidsepok man är nyfiken på!