Under 1800-talet och det tidiga 1900-talet har modernismens design svårt att slå igenom. Som jag berättade i förra avsnittet om modernismen så dominerade istället

jugendstilen. Sedan hände något dramatiskt. År 1914 bröt det första världskriget ut. Framför allt var det den unga generationen som drabbades hårdast. När kriget var över lade man i stor uträckning skulden på den äldre generationen. De yngre ville nu kasta av sig oket från det förflutna. Modernismen som tidigare fått ligga i bakvattnet fick nu stort inflytande, inte minst i arkitektur och stadsplanering.

Byggnadskropparnas olika element ses nu mer som volymer än som fasta kroppar. Organiska former får lämna plats åt det geometriska. Inriktningen funktionalismen slår igenom på 1920-30-talet och denna riktning stipulerar att funktionen ska styra formen. Även om funktionalismen kan acceptera ett litet inslag av

organisk form så yttrar sig detta främst i avrundade former.

Funktionalism i smycken kan tyckas som en paradox. Själva definitionen av ett smycke är ju just att det ska sakna funktion och enbart vara något dekorativt. Men man valde att tänka på bärandet av smycken som en funktion i sig. I den funktionalistiska ringen till vänster har man skalat bort precis allt utöver det som krävs för det praktiska användandet av en ring med sten. Som vi ser följer också infattningen stenens form mycket strikt, helt i enlighet med funktionalismen.

Ibland fick de funktionalistiska smyckena en lite mer utsvävande dekor. Och ibland kan det vara svårt att dra gränsen mellan de modernistiska och mer traditionellt orienterade smyckena. I det blå hänget på den fjärde bilden har en överflödig dekorativ detalj smugit sig in.

Vad vi ser är ett modernistiskt hänge och brosch 1940-talet.

Hänget har fått en rolig twist. Det är något inspirerats av den

organiska och bulliga nyrokoko som är populär samtidigt. Broschen däremot är mycket strikt i sin form. I nästa avsnitt om modernismen berättar jag mer om modernistiska smycken.