I dag tänker jag gå in lite närmare på det här med hur man kan se att ett smycke är från 1800-talet. En sak som är utmärkande för 1800-talets smycken är att de kan vara otroligt välarbetade även i enklare material. I det förra inlägget skrev jag om kistlåsen på halsbanden. Men man kan också se det på andra sätt. Sådana här böhmiska granatsmycken är ofta infattade i enklare legeringar som mässing. Trots det har man lagt ner stort arbete på dessa smycken. Tänk efter lite... Man har brutit de råa stenarna ur berget, sedan har de bearbetats och varje liten sten har slipats. Därefter har var och en av dem infattats. Och det är ju ofta väldigt många små stenar i varje smycke. Allt gjordes också för hand. Arbetskraften var billig under 1800-talet och därför hade man råd att lägga mycke tid på smyckena även om materialen inte alltid var så dyra.
Men hur kan man då se att smycket man håller i sin hand är så gammalt som man hoppas? Ja, låt oss ta en titt på den här broschens baksida. Granatsmycken från 1800-talet har täckt baksida. Detta för att baksidan av stenen är folierad. Därför ska man ALDRIG utsätta ett sådant smycke för vatten. Då kan vattnet tränga in bakom stenen och döda den gnistrande glansen och stenen blir grå och matt. Inte roligt. Tittar man på nålen så ser man att den är fäst i ett gångjärn och låses i en c-formad ögla. Så sammantaget är det stilen på smycket, baksidan av infattningarna och nålen som gör att man kan sätta åldern på de här smyckena.